Och här är det igen,

högt vatten I dina kanaler, min älskade stad!

Jag avskyr ordet “aldrig”,

Jag är lycklig med dig både i hetta och kyla.

Och i detta ögonblick, när vågorna brusar,

Och båtarna snurrars av den egenmäktiga vinden,

En hög sträng klingar inom mig,

Den påminner mig: du är ansvarig för allt.