Montevideo, detta är fjärde gången,
Som jag går på dina kullriga gators gränder,
Drunknar i bilströmmen och i solnedgången
Förvånar mig över att viken blir brun i mina händer.

Snart kommer den oroliga natten efter kvällsbrisen,
Fönstret kommer att slå och tvätten flyga omkring
På det lutande taket, där bara kaktusar myser,
Undan vindstötar och solens heta gång .

Platanerna flätar sin spetsiga skugga här
På den krokiga gränden, fylld av decembersol
Och under den tunga palmen där
Slumrar en hund och en solbränd fiskare på sin stol .

Jag kommer att upphöja beröm till solen varje dag
När jag mäter din kust eller sluttar på taket igen,
Du flyger långt bort. Var är du, och var är jag?
Jag sjunger en sång om dig. Hör du inte den?!

Låt mig beröra dig. Jag tror jag har blivit kär,
Upplös mig i din lekfulla folkhog, sedan vill jag att
Du låter mig skakas i bussen tills jag faller isär
Och lyssna på Gardells toner vid dörrarna till midnatt.

Du kommer att fortsätta blomstra och sjunga
Jag tror att dina söner förvisso saknar din kärlekssång
Jag vill hinna älska dig, som när vi var unga,
Uppriktigt och passionerat, som dina barn gjorde en gång.

Översättning: Anton Vlassiouk
Reviderat: Miguel Gabard